Juholteffekten blev nog en effekt som ingen socialdemokrat i sin vildaste fantasi hade kunnat räkna med. Han kom, han sågs och han såg till att socialdemokratin har sina sämsta siffror i mannaminne. Experter hävdar att de 27 % som Socialdemokraterna idag har, kan sjunka till 15 % innan krisen är över.
Från nästan 35 till 27 % på bara drygt ett år är mardrömssiffror för vilket parti som helst. Nu ska dock betänkas att om andra partier tappat nästan 8 % så hade de mer eller mindre försvunnit helt från politiken, så än ser jag det inte som någon jättekris, men visst är det en kris att Sveriges "största" parti förlorar så pass mycket sympati. Och till vilka förlorar de sina sympatier? Det är kanske en än viktigare fråga. Det ryktas om vänstern och det ryktas om Sverigedemokraterna. Att tappa till vänstern ser jag inte som ett större problem, men att förlora röster till Sverigedemokraterna är inte bara illa, utan mycket illa då man kan fråga sig vilka värderingar de som en gång röstat på socialdemokratin har.
Jag ser inga likhetstecken mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, men uppenbarligen gör andra det. Eller beror det på att Sverigedemokraterna fortfarande är missnöjespartiet, men i så fall bör det rimligtvis finnas andra alternativ, så som Vänsterpartiet eller Miljöpartiet. Men vänstern är fortfarande starkt förknippat med kommunismen i många hem och Miljöpartiet har kanske för många en allt för extrem miljöpolitik, vilket då i sin förlängning ger att Sverigedemokraterna blir det "ultimata" partiet för den missnöjda väljaren.
Men hur illa är det egentligen med Juholts alla fel? Är det så illa som media, andra socialdemokrater och allianspartier vill göra gällande. Är det så illa att utnyttja systemet och de fördelar som faktiskt finns i politiken, en politik som samtliga partier varit med och beslutat om? Vi läser ju regelbundet om politiker som utnyttjar systemet på alla möjliga olika sätt, varför skulle Juholt vara annorlunda?
Jag är övertygad om att Fredrik Reinfeldt och hans fru även dem nyttjat och utnyttjat systemet, vilket jag även tror förekommit i media. Men oavsett vem som gör vad och när, så kanske frågan mer handlar om vilket förtroende ska vi lägga på de som är våra förtroendevalda, ska vi sluta att gilla en politik för att ledaren beter sig illa eller ska vi hålla fast vid en politik som faktiskt är den bästa för just det tyckande vi har?
Det är kanske mer den fråga som missnöjesröstaren bör fundera på?
