Jag läser på nätet om att Gina Tricot nu stoppar de trådsmala skyltdockor som köptes in inför deras öppning av flaggskeppsbutiken i Stockholm förra veckan. Det var en av de minglande gästerna som efter att ha sett bilder från invigningen reagerade över den helt oproportionella kropp de uppsatta skyltdockorna hade.
En namninsamling startades och nu "funderar" Gina Tricot på att byta ut dockorna mot mer verklighetstrogna. Marknadschefen på företaget anser inte att skyltdockorna ska likna ett verklighetsideal, utan ska vara en abstrakt konst, men varför skulle ett klädföretag använda sig av skyltdockor som abstrakt konst för att sälja kläder. Nä i mina ögon handlar det som alltid om ideal och hur klädbutikerna vill att deras kund ska se ut.
Vissa butiker skyltar exempelvis med att de säljer kläder i vissa storleksspann, men när man frågar efter någon av storlekarna i framförallt övre spann får man veta att de aldrig beställer hem dessa storlekar. Det blir alltså en vinklad marknadsföring och ett sätt att antingen få kunden att banta eller att vända sig till andra butiker.
I det samhälle vi idag lever i får vi ju tämligen ofta höra att vi inte riktigt lever som vi ska. Vikten ökar och bantningsfirmorna tillsammans med träningsanläggningarna tjänar massor på oss "normala" människor, människor som strävar efter ett onormalt kroppsideal. Och ska nu Gina Tricot ta detta kroppsideal ännu ett steg finns det snart inga kläder för oss normala människor.
Jag uppmuntrar den namninsamling som skapats för att få bort dessa absurda skyltdockor, men jag hoppas mer på att Gina Tricot och övriga klädbutiker ser värdet med kläder i "normala" storlekar och anpassar skyltdockor och innehåll i butikerna efter det istället. För på rean är det ju alltid storlek 34-38 som reas medan övriga kläder alltid är slut, när ska inköparna se det faktumet?
onsdag 30 november 2011
Knappast bättre försäkringsskydd
LO gick häromdagen ut i media och presenterade en överenskommelse med näringslivet om bättre försäkringsskydd för drygt en miljon arbetstagare. Den nya uppgörelsen skulle ge ett försäkringsskydd redan från dag 1 istället för dag 14 vid olycksfall på arbetet. Så långt allt väl.
Problemet är bara att få får ersättning enligt denna olycksfallsförsäkring då AMF är tämligen rigida i sin bedömning över vad som anses vara ett arbetsolycksfall. Det är bara när händelsen är plötsligt, oväntad och oförutsedd som det klassas som ett olycksfall enligt AMF och det är det väl egentligen få olycksfall som är, ja oväntade, plötsliga och oförutsedda.
För enligt AMF går samtliga händelser att härröra till någon form där en av dessa tre "parametrar" inte är uppfyllda och då slipper ju AMF betala ut ersättning enligt denna försäkring, det blir alltså ett klassiskt moment 22 där arbetsgivarna på sikt säkert kommer att få höjda ersättning, men arbetstagaren inget i gengäld.
Enligt mig hade det varit bättre om LO tillsammans med näringslivet kommit fram till en enklare tolkning av olycksfall, så fler hade kunnat få ut en ersättning. Många blir helt utan trots sjukskrivningar som varar både månader och år, men som enligt AMF inte klassas som ett olycksfall i arbete.
Nä, bättre villkor och där anser jag inte att från första dagen faller in i ramen.
Problemet är bara att få får ersättning enligt denna olycksfallsförsäkring då AMF är tämligen rigida i sin bedömning över vad som anses vara ett arbetsolycksfall. Det är bara när händelsen är plötsligt, oväntad och oförutsedd som det klassas som ett olycksfall enligt AMF och det är det väl egentligen få olycksfall som är, ja oväntade, plötsliga och oförutsedda.
För enligt AMF går samtliga händelser att härröra till någon form där en av dessa tre "parametrar" inte är uppfyllda och då slipper ju AMF betala ut ersättning enligt denna försäkring, det blir alltså ett klassiskt moment 22 där arbetsgivarna på sikt säkert kommer att få höjda ersättning, men arbetstagaren inget i gengäld.
Enligt mig hade det varit bättre om LO tillsammans med näringslivet kommit fram till en enklare tolkning av olycksfall, så fler hade kunnat få ut en ersättning. Många blir helt utan trots sjukskrivningar som varar både månader och år, men som enligt AMF inte klassas som ett olycksfall i arbete.
Nä, bättre villkor och där anser jag inte att från första dagen faller in i ramen.
måndag 28 november 2011
Melodifestivalen 2012
Jag blir lite förundrad när jag ser startlistorna till nästa års melodifestivals deltävling 3 och 4. Hur resonerar Christer Björkman när han väljer startfälten? För när man ser på startlistorna verkar allt handla om pengar och mesta möjliga exponering av melodifestivalen. För varför skulle annars Danny Saucedo, Lotta Engberg & Christer Sjögren, Charlotte Perelli samt Lisa Miskovsky tävla i samma deltävling medan Molly Sandén och Andreas Johnsson får raka spåret i sin, för jag tror knappast att Björn Ranelid kan anses vara ett hot.
Men visst, svenskarna har ju mer än en gång visat att de hellre röstar fram en pajas än en vinstchans i Eurovision och i melodifestivalen får väl Ranelid ändå anses vara en pajas mer än en vinstchans.
Bortsett från just upplägget i den här lottningen kring deltävling 3 och 4 ser nästa års melodifestival väldigt intressant ut med många olika sorters artister, men var finns vinnaren. Genom att bara läsa artistnamnen finner jag ingen "wowkänsla" utan det blir mer lite "jaja, några trevliga tv-kvällar blir det i alla fall". Men jag kan ju alltid hoppas på att Dead by April eller Lisa Miskovsky fått en riktigt bra låt, för då kan våren i Baku bli riktigt intressant.
I den svenska melodifestivalens final tror jag vi finner artister som,
Loreen, The Moniker, Dead by April, Thomas Di Leva, Sonja Aldén, Timoteij, Andreas Johnsson, Molly Sandén, Charlotte Perelli, Danny Saucedo och Lisa Miskovsky.
Hur många rätt jag får, ja det vet vi strax innan midnatt lördag den 10 mars, men innan dess ska SvT och Christer Björkman tjäna lite pengar på röstvilliga svenskar.
Men visst, svenskarna har ju mer än en gång visat att de hellre röstar fram en pajas än en vinstchans i Eurovision och i melodifestivalen får väl Ranelid ändå anses vara en pajas mer än en vinstchans.
Bortsett från just upplägget i den här lottningen kring deltävling 3 och 4 ser nästa års melodifestival väldigt intressant ut med många olika sorters artister, men var finns vinnaren. Genom att bara läsa artistnamnen finner jag ingen "wowkänsla" utan det blir mer lite "jaja, några trevliga tv-kvällar blir det i alla fall". Men jag kan ju alltid hoppas på att Dead by April eller Lisa Miskovsky fått en riktigt bra låt, för då kan våren i Baku bli riktigt intressant.
I den svenska melodifestivalens final tror jag vi finner artister som,
Loreen, The Moniker, Dead by April, Thomas Di Leva, Sonja Aldén, Timoteij, Andreas Johnsson, Molly Sandén, Charlotte Perelli, Danny Saucedo och Lisa Miskovsky.
Hur många rätt jag får, ja det vet vi strax innan midnatt lördag den 10 mars, men innan dess ska SvT och Christer Björkman tjäna lite pengar på röstvilliga svenskar.
Julgalor
Julgalorna har väl funnits åtminstone i 10-15 år om inte längre med varierat innehåll. De skapades som ytterligare ett sätt för artister och bokningsbolag att klämma pengar ur företag och privatpersoner i samband med den julhysteri som årligen infinner sig. Kända och okända artister varvas på en scen där egna "hits" och jullåtar blandas i en kompott som får den sämsta kock att verka riktigt skicklig.
Och det verkar som sagt inte spela någon roll hur bra eller dålig artisten som medverkar är, samtliga faller in i samma luddiga "varför blev det här inte bättre" mentalitet, där dåliga låtval är vanligare än för de unga blivande artisterna i Idol.
Varför låter vi inte bara dessa galor dö en snabb och smärtfri död? Sluta lägg pengar på dem och de skall snabbt dö och lämna rum för bättre julbord där maten väl smakar. För nog måste vi väl uppskatta en god måltid istället för artister som inte alls känner sig hemma och som misslyckas med att skapa stämning för alla utom för dem som är riktigt packade och ändå inte kommer att minnas showen eller det misslyckade hånglet med arbetskamraten.
Jag tror vi skulle bli riktigt skärrade om vi fick reda på hur mycket pengar vi slösar på dessa julgalor, julgalor som var som minst sämst de första två åren i sin livstid och som nu endast lever på någon form av julkänsla skapad av människors förvirring kring julglädje och sökande efter den ultimata julklappen från företaget till den anställda.
Låt julgalorna dö och du som slösat pengar på dem ska finna frid.
Och det verkar som sagt inte spela någon roll hur bra eller dålig artisten som medverkar är, samtliga faller in i samma luddiga "varför blev det här inte bättre" mentalitet, där dåliga låtval är vanligare än för de unga blivande artisterna i Idol.
Varför låter vi inte bara dessa galor dö en snabb och smärtfri död? Sluta lägg pengar på dem och de skall snabbt dö och lämna rum för bättre julbord där maten väl smakar. För nog måste vi väl uppskatta en god måltid istället för artister som inte alls känner sig hemma och som misslyckas med att skapa stämning för alla utom för dem som är riktigt packade och ändå inte kommer att minnas showen eller det misslyckade hånglet med arbetskamraten.
Jag tror vi skulle bli riktigt skärrade om vi fick reda på hur mycket pengar vi slösar på dessa julgalor, julgalor som var som minst sämst de första två åren i sin livstid och som nu endast lever på någon form av julkänsla skapad av människors förvirring kring julglädje och sökande efter den ultimata julklappen från företaget till den anställda.
Låt julgalorna dö och du som slösat pengar på dem ska finna frid.
torsdag 24 november 2011
Att utvisa barn och Sveriges flyktingpolitik
Jag läser i Aftonbladets nätbilaga om de två barn som för stunden är bosatta hos en svensk familj i Boden efter det att barnen hittats lämnade i en lägenhet för en tid sedan. Det ena barnet har grava handikapp, men har trots dem börjat finna sin plats genom trygghet och den försorg den svenska familjen ger dem.
Nu har Migrationsverket tagit beslut (om det än är tillfälligt stoppat) att barnen ska utvisas till Italien dit dem kom och fick uppehållstillstånd med mamman efter flykten från Eritrea.
Frågan många ställer sig nu är varför vi utvisar barn till ett land där det inte finns några släktingar? Frågan är bra ställd, men samtidigt finns det inte heller i Sverige några släktingar vad vi vet. En svensk familj tog på sig ansvaret och som jag har förstått, även vill behålla barnen och är då inte det mest humana att låta dem stanna? Kanske det är det bästa, men vad händer om mamman inom en tid dyker upp och vill "återfå" sina barn? Kan man neka henne det när hon inte är svensk medborgare och inte heller vad jag har förstått har uppehållstillstånd i landet? Frågorna är som ni ser många fler än svaren.
Sverige tar årligen emot ett stort antal flyktingar, människor som kommer hit av olika anledningar. Många av dem får uppehållstillstånd och anpassar sig bra i det svenska "systemet" medan andra inte lyckas lika bra. Förutsättningarna varierar inte bara utifrån härkomst utan även utifrån förmågan att lyckas anpassa sig, vilket människor oavsett ras och härkomst har olika svårt med.
Det stora problemet är enligt mig inte att Sverige har ett Migrationsverk som försöker göra sitt arbete, utan att Sverige har ett Migrationsverk som tar alldeles för lång tid på sig. Beslut som dröjer flera månader, ibland år innan de framläggs och skapar kaos i ibland fler än en människas liv. Här måste Sverige och Migrationsverket finna lösningar för att mer humant och så empatiskt det går fatta snabba beslut till gagn för samtliga inblandade.
Det är inte alltid lätt, information kan saknas och det blir väntetider när ibland fler människor än handläggare kommer till Sverige. Men borde vi inte kunna ha någon form av triagering, där beslut kan tas tämligen snabbt. Sätta upp kriterier i olika nivåer för vad, hur och när. Det är givetvis ingen garanti för lyckade bedömningar och kanske är det så att Migrationsverket trots allt gör ett bra arbete, för det är ju bara de fall som drar till sig medial uppmärksamhet som visar på felen. Eller är det så att fel också begås i det tysta, men att de människorna inte har eller hunnit få någon som kämpar för dem?
Det är inte lätt med flyktingpolitik. Sverige måste fortsätta att vara ett humant land, men vi måste även se till vår egen överlevnad. Men i just det fallet tycker jag inte att två unga eritrianska barn gör någon skillnad.
Nu har Migrationsverket tagit beslut (om det än är tillfälligt stoppat) att barnen ska utvisas till Italien dit dem kom och fick uppehållstillstånd med mamman efter flykten från Eritrea.
Frågan många ställer sig nu är varför vi utvisar barn till ett land där det inte finns några släktingar? Frågan är bra ställd, men samtidigt finns det inte heller i Sverige några släktingar vad vi vet. En svensk familj tog på sig ansvaret och som jag har förstått, även vill behålla barnen och är då inte det mest humana att låta dem stanna? Kanske det är det bästa, men vad händer om mamman inom en tid dyker upp och vill "återfå" sina barn? Kan man neka henne det när hon inte är svensk medborgare och inte heller vad jag har förstått har uppehållstillstånd i landet? Frågorna är som ni ser många fler än svaren.
Sverige tar årligen emot ett stort antal flyktingar, människor som kommer hit av olika anledningar. Många av dem får uppehållstillstånd och anpassar sig bra i det svenska "systemet" medan andra inte lyckas lika bra. Förutsättningarna varierar inte bara utifrån härkomst utan även utifrån förmågan att lyckas anpassa sig, vilket människor oavsett ras och härkomst har olika svårt med.
Det stora problemet är enligt mig inte att Sverige har ett Migrationsverk som försöker göra sitt arbete, utan att Sverige har ett Migrationsverk som tar alldeles för lång tid på sig. Beslut som dröjer flera månader, ibland år innan de framläggs och skapar kaos i ibland fler än en människas liv. Här måste Sverige och Migrationsverket finna lösningar för att mer humant och så empatiskt det går fatta snabba beslut till gagn för samtliga inblandade.
Det är inte alltid lätt, information kan saknas och det blir väntetider när ibland fler människor än handläggare kommer till Sverige. Men borde vi inte kunna ha någon form av triagering, där beslut kan tas tämligen snabbt. Sätta upp kriterier i olika nivåer för vad, hur och när. Det är givetvis ingen garanti för lyckade bedömningar och kanske är det så att Migrationsverket trots allt gör ett bra arbete, för det är ju bara de fall som drar till sig medial uppmärksamhet som visar på felen. Eller är det så att fel också begås i det tysta, men att de människorna inte har eller hunnit få någon som kämpar för dem?
Det är inte lätt med flyktingpolitik. Sverige måste fortsätta att vara ett humant land, men vi måste även se till vår egen överlevnad. Men i just det fallet tycker jag inte att två unga eritrianska barn gör någon skillnad.
Missnöjesröstaren och sjunkade procent
Juholteffekten blev nog en effekt som ingen socialdemokrat i sin vildaste fantasi hade kunnat räkna med. Han kom, han sågs och han såg till att socialdemokratin har sina sämsta siffror i mannaminne. Experter hävdar att de 27 % som Socialdemokraterna idag har, kan sjunka till 15 % innan krisen är över.
Från nästan 35 till 27 % på bara drygt ett år är mardrömssiffror för vilket parti som helst. Nu ska dock betänkas att om andra partier tappat nästan 8 % så hade de mer eller mindre försvunnit helt från politiken, så än ser jag det inte som någon jättekris, men visst är det en kris att Sveriges "största" parti förlorar så pass mycket sympati. Och till vilka förlorar de sina sympatier? Det är kanske en än viktigare fråga. Det ryktas om vänstern och det ryktas om Sverigedemokraterna. Att tappa till vänstern ser jag inte som ett större problem, men att förlora röster till Sverigedemokraterna är inte bara illa, utan mycket illa då man kan fråga sig vilka värderingar de som en gång röstat på socialdemokratin har.
Jag ser inga likhetstecken mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, men uppenbarligen gör andra det. Eller beror det på att Sverigedemokraterna fortfarande är missnöjespartiet, men i så fall bör det rimligtvis finnas andra alternativ, så som Vänsterpartiet eller Miljöpartiet. Men vänstern är fortfarande starkt förknippat med kommunismen i många hem och Miljöpartiet har kanske för många en allt för extrem miljöpolitik, vilket då i sin förlängning ger att Sverigedemokraterna blir det "ultimata" partiet för den missnöjda väljaren.
Men hur illa är det egentligen med Juholts alla fel? Är det så illa som media, andra socialdemokrater och allianspartier vill göra gällande. Är det så illa att utnyttja systemet och de fördelar som faktiskt finns i politiken, en politik som samtliga partier varit med och beslutat om? Vi läser ju regelbundet om politiker som utnyttjar systemet på alla möjliga olika sätt, varför skulle Juholt vara annorlunda?
Jag är övertygad om att Fredrik Reinfeldt och hans fru även dem nyttjat och utnyttjat systemet, vilket jag även tror förekommit i media. Men oavsett vem som gör vad och när, så kanske frågan mer handlar om vilket förtroende ska vi lägga på de som är våra förtroendevalda, ska vi sluta att gilla en politik för att ledaren beter sig illa eller ska vi hålla fast vid en politik som faktiskt är den bästa för just det tyckande vi har?
Det är kanske mer den fråga som missnöjesröstaren bör fundera på?
Från nästan 35 till 27 % på bara drygt ett år är mardrömssiffror för vilket parti som helst. Nu ska dock betänkas att om andra partier tappat nästan 8 % så hade de mer eller mindre försvunnit helt från politiken, så än ser jag det inte som någon jättekris, men visst är det en kris att Sveriges "största" parti förlorar så pass mycket sympati. Och till vilka förlorar de sina sympatier? Det är kanske en än viktigare fråga. Det ryktas om vänstern och det ryktas om Sverigedemokraterna. Att tappa till vänstern ser jag inte som ett större problem, men att förlora röster till Sverigedemokraterna är inte bara illa, utan mycket illa då man kan fråga sig vilka värderingar de som en gång röstat på socialdemokratin har.
Jag ser inga likhetstecken mellan Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, men uppenbarligen gör andra det. Eller beror det på att Sverigedemokraterna fortfarande är missnöjespartiet, men i så fall bör det rimligtvis finnas andra alternativ, så som Vänsterpartiet eller Miljöpartiet. Men vänstern är fortfarande starkt förknippat med kommunismen i många hem och Miljöpartiet har kanske för många en allt för extrem miljöpolitik, vilket då i sin förlängning ger att Sverigedemokraterna blir det "ultimata" partiet för den missnöjda väljaren.
Men hur illa är det egentligen med Juholts alla fel? Är det så illa som media, andra socialdemokrater och allianspartier vill göra gällande. Är det så illa att utnyttja systemet och de fördelar som faktiskt finns i politiken, en politik som samtliga partier varit med och beslutat om? Vi läser ju regelbundet om politiker som utnyttjar systemet på alla möjliga olika sätt, varför skulle Juholt vara annorlunda?
Jag är övertygad om att Fredrik Reinfeldt och hans fru även dem nyttjat och utnyttjat systemet, vilket jag även tror förekommit i media. Men oavsett vem som gör vad och när, så kanske frågan mer handlar om vilket förtroende ska vi lägga på de som är våra förtroendevalda, ska vi sluta att gilla en politik för att ledaren beter sig illa eller ska vi hålla fast vid en politik som faktiskt är den bästa för just det tyckande vi har?
Det är kanske mer den fråga som missnöjesröstaren bör fundera på?
Juha Valjakkala och det mediala intresset
Åmselemördaren rymmer än en gång från fängelse, basuneras det ut under de stora bokstäverna "Extra" på Aftonbladets nättidning. Men är det inte lite hysteri i media när en så avlägsen händelse som den här rymningen får den stora mediala uppmärksamheten?
Valjakkala begick visserligen ett hemskt dåd i Sverige, men för det har han avtjänat sitt straff och frigivits för. Att han sen inte är smartare och fortsätter att begå brott i Finland är väl inget som vi här i Sverige behöver lägga så mycket uppmärksamhet på, tycker jag.
Men det är väl så att media behöver alla de nyheter de kan få för att inte förlora sin stora plats i människors liv. Tv4 belyste ju t.ex. faran med att lämna sina barn på dessa lekland, när det framkommit att ett av barnen låsts in på leklandet och sen endast med "tur" hittats. Visst är det allvarligt, men lite skärpning nu. Att nämna det i sena nyheterna på Tv4 undergräver än en gång medias trovärdighet anser jag.
Nu hoppas jag att de finska polismyndigheterna hittar Juha så att Aftonbladet kan få skriva "om" att han tillfångatagits och jag hoppas att leklandet tagit till sig av kritiken och ser över sina rutiner.
Valjakkala begick visserligen ett hemskt dåd i Sverige, men för det har han avtjänat sitt straff och frigivits för. Att han sen inte är smartare och fortsätter att begå brott i Finland är väl inget som vi här i Sverige behöver lägga så mycket uppmärksamhet på, tycker jag.
Men det är väl så att media behöver alla de nyheter de kan få för att inte förlora sin stora plats i människors liv. Tv4 belyste ju t.ex. faran med att lämna sina barn på dessa lekland, när det framkommit att ett av barnen låsts in på leklandet och sen endast med "tur" hittats. Visst är det allvarligt, men lite skärpning nu. Att nämna det i sena nyheterna på Tv4 undergräver än en gång medias trovärdighet anser jag.
Nu hoppas jag att de finska polismyndigheterna hittar Juha så att Aftonbladet kan få skriva "om" att han tillfångatagits och jag hoppas att leklandet tagit till sig av kritiken och ser över sina rutiner.
söndag 20 november 2011
RIP Lasse Brandeby
Jag brukar inte följa drevet av inlägg om "RIP" när någon mer eller mindre känd människa lämnar jordelivet, men ikväll var en annorlunda kväll. När jag fick reda på att Lasse Brandeby efter en kort tids sjukdom avlidit under natten mot idag kände jag att det den här gången fanns ett behov av att på detta sätt få visa min aktning för en i mitt tycke bra människa.
RIP Lasse Brandeby
RIP Lasse Brandeby
Svartsjuka eller mediekåta kändisar?
Laleh gör oavsett vad man tycker och tänker om henne som person succé i tv-programmet "Så mycket bättre". Hon gör succé med en personlig framtoning och underbara tolkningar av de andra artisternas låtar, i alla fall om man ska tro större delen av svenska folket. Under aktiviteterna och måltiderna håller hon en tämligen låg profil, i alla fall av det som visas i tv och det är den bilden som nu vissa andra "kändisar" tar fasta på för att skapa sig en publicitet.
Ebba von Sydow, Tobbe Blom och Adam Alsing är de som publicerats med åsikter om Laleh, åsikter som faktiskt elakt visar på en omdömeslöshet kring sin egen person och sätt att hantera andra människors förmåga att faktiskt lyckas med ett i deras ögon annorlunda sätt.
Twitter är visserligen kanske inte det allra bästa sättet att kommunicera på och är liksom Facebook två åsiktsmaskiner där man oftast väldigt kortfattat redogör för en åsikt. Men när man använder sig av dessa två sätt måste man bjuda på en viss gnutta ödmjukhet eller i annat fall vara en person med lite mer karisma och folklighet än dessa tre.
Deras åsikter gör inget annat än förringar deras egen person och det är tragiskt, i alla fall när man ser till Tobbe Blom och Adam Alsing. Tobbe Blom är en barnfavorit och som sådan bör man vara försiktig med kritik mot andra på detta sätt. Adam Alsing har jag alltid sett som integritetsgenuin, men att nu vräka ur sig en sån här åsikt och sen försöka skyla över det med "älskar när Laleh sjunger" ger plötsligt en annan bild av honom. Ebba von Sydow har i mina ögon aldrig varit annan än en mediekåt person som lyckats tack vare åsikter om något i mina ögon så ointressant som mode på "kändisar".
Jag tycker det är synd att människor oavsett vad dem är, inte kan få lyckas just för vad dem är.
Ebba von Sydow, Tobbe Blom och Adam Alsing är de som publicerats med åsikter om Laleh, åsikter som faktiskt elakt visar på en omdömeslöshet kring sin egen person och sätt att hantera andra människors förmåga att faktiskt lyckas med ett i deras ögon annorlunda sätt.
Twitter är visserligen kanske inte det allra bästa sättet att kommunicera på och är liksom Facebook två åsiktsmaskiner där man oftast väldigt kortfattat redogör för en åsikt. Men när man använder sig av dessa två sätt måste man bjuda på en viss gnutta ödmjukhet eller i annat fall vara en person med lite mer karisma och folklighet än dessa tre.
Deras åsikter gör inget annat än förringar deras egen person och det är tragiskt, i alla fall när man ser till Tobbe Blom och Adam Alsing. Tobbe Blom är en barnfavorit och som sådan bör man vara försiktig med kritik mot andra på detta sätt. Adam Alsing har jag alltid sett som integritetsgenuin, men att nu vräka ur sig en sån här åsikt och sen försöka skyla över det med "älskar när Laleh sjunger" ger plötsligt en annan bild av honom. Ebba von Sydow har i mina ögon aldrig varit annan än en mediekåt person som lyckats tack vare åsikter om något i mina ögon så ointressant som mode på "kändisar".
Jag tycker det är synd att människor oavsett vad dem är, inte kan få lyckas just för vad dem är.
fredag 18 november 2011
När vi åter kan tacka EU för bra beslut
I dagens Aftonbladet står att läsa om de nya elområdena som Sverige nu delats upp i. Luleå, Sundsvall, Stockholm och Malmö är de fyra områden dit resten av Sverige ska placeras för att få ut villkoren i det nya elavtalet som våra vänner i Bryssel beslutat om.
Den här gången kan vi alltså inte skylla på elbolagen som gör mångmiljardvinster på vår dagliga förbrukning, en elförbrukning som i många fall är nödvändig för vår existens, matlagning, tvätt, varmvatten och belysning är bara några av de saker vi faktiskt behöver för vår överlevnad.
Utan nu handlar det istället om svamliga beslut från Belgien, beslut som ska ligga till grund för vad el i Sverige ska kosta. Varenda villaägare i södra Sverige skriker om orättvisor och en del hävdar dessutom att om elen i norrland ska vara billigare för dem som bor där, ska brödet i söder vara billigare för dem, eftersom det produceras mer sädesslag i söder än norr.
Men hur vi än vrider och vänder på detta så kommer vi ändå att ha rumpan bak, för i norrland behövs ju bilen mer än i söder ska det då innebär att bensinen ska vara billigare i norr, eller handlar det här endast om vart saker och ting produceras?
Problemet i detta handlar ju inte om var vi bor eller vad vi producerar utan om dumma beslut från EU, ett EU som tyvärr majoriteten av svenska folket röstat för att vi ska ingå i, ett EU där ekonomin är under all kritik och där vi i Sverige nu får vara med att betala för Greklands och Italiens räddning.
Jag är trots min ställning en kritisk EU-anhängare och jag har sedan början starkt ifrågasatt vår medverkan i EU. Jag har haft svårt för att se några som helst möjligheter i medlemskapet, utan har under hela resan mest sett konstiga beslut och dyrköpta avtal som givetvis påverkar oss svenskar i det yttersta.
Det nya beslutet kring vad el i Sverige ska kosta är märkligt om än jag faktiskt gynnar de i norrland den ekonomiska möjligheten till billigare el, framförallt med tanke på de långa mörka vintrar som faktiskt är lite mer elkrävande i norr än i söder.
Men det vi kanske ska sträva mot mer än orättvisa landsskillnader är kanske de överlag dyra elpriserna. Sen ska vi givetvis sträva efter en utjämning, för även i detta beslut gnuggar elbolagen händerna varma utan att behöva slå på elementen när majoriteten av svenska folket trots allt bor från Stockholm och söderut.
Den här gången kan vi alltså inte skylla på elbolagen som gör mångmiljardvinster på vår dagliga förbrukning, en elförbrukning som i många fall är nödvändig för vår existens, matlagning, tvätt, varmvatten och belysning är bara några av de saker vi faktiskt behöver för vår överlevnad.
Utan nu handlar det istället om svamliga beslut från Belgien, beslut som ska ligga till grund för vad el i Sverige ska kosta. Varenda villaägare i södra Sverige skriker om orättvisor och en del hävdar dessutom att om elen i norrland ska vara billigare för dem som bor där, ska brödet i söder vara billigare för dem, eftersom det produceras mer sädesslag i söder än norr.
Men hur vi än vrider och vänder på detta så kommer vi ändå att ha rumpan bak, för i norrland behövs ju bilen mer än i söder ska det då innebär att bensinen ska vara billigare i norr, eller handlar det här endast om vart saker och ting produceras?
Problemet i detta handlar ju inte om var vi bor eller vad vi producerar utan om dumma beslut från EU, ett EU som tyvärr majoriteten av svenska folket röstat för att vi ska ingå i, ett EU där ekonomin är under all kritik och där vi i Sverige nu får vara med att betala för Greklands och Italiens räddning.
Jag är trots min ställning en kritisk EU-anhängare och jag har sedan början starkt ifrågasatt vår medverkan i EU. Jag har haft svårt för att se några som helst möjligheter i medlemskapet, utan har under hela resan mest sett konstiga beslut och dyrköpta avtal som givetvis påverkar oss svenskar i det yttersta.
Det nya beslutet kring vad el i Sverige ska kosta är märkligt om än jag faktiskt gynnar de i norrland den ekonomiska möjligheten till billigare el, framförallt med tanke på de långa mörka vintrar som faktiskt är lite mer elkrävande i norr än i söder.
Men det vi kanske ska sträva mot mer än orättvisa landsskillnader är kanske de överlag dyra elpriserna. Sen ska vi givetvis sträva efter en utjämning, för även i detta beslut gnuggar elbolagen händerna varma utan att behöva slå på elementen när majoriteten av svenska folket trots allt bor från Stockholm och söderut.
onsdag 16 november 2011
Svensk filmcensur
Kammarrätten ger 11-åringar rätten att se den nya Twilightfilmen "Breaking Dawn" efter en överklagan från Nordisk Film. Statens medieråd hade ju tidigare satt en 15-års gräns på filmen på grund av en mycket obehaglig förlossning. (Ska du nu se filmen kanske du ska sluta läsa här!)
Det är alltså Bella som i filmen får magen uppskuren under former som Statens medieråd anser för hemska för ungdomar i åldern 11-14 år. Men hur resonerar medierådet när de satt den här gränsen? Det känns som om varenda ungdom i åldern 11-14 år som vill se den här filmen redan sett betydligt värre saker i sin ungdom och där en förlossning, visserligen utfört med kejsarsnitt och en skrikande Bella knappast får dem att höja på ögonbrynen mer än andra filmer som de har tillgång till år 2011.
Jag tycker det är bra att vi har ett medieråd som granskar filmer som ska visas, men jag tycker att samma råd måste ta i beaktande hur ungdomar av idag lever och vad de har tillgång till för media. Det är inte 80- eller 90-tal nu utan det är många år sen ungdomarna skyddades undan allt som var hemskt. Idag lever ungdomarna ett annat liv och ska de skyddas, ska de skyddas från helt andra saker än en film som visar en vampyrförlossning.
Med den mängd actionfilmer och actionspel som ungdomarna idag har tillgång till, anser jag det betydligt mer farligt med ungdomar som tror att de kan slå och sparka besinningslöst på en människa och sedan tro att den reser sig igen. Där har ni faran och inte i en förlossning som varenda ungdom vet är film.
Det är alltså Bella som i filmen får magen uppskuren under former som Statens medieråd anser för hemska för ungdomar i åldern 11-14 år. Men hur resonerar medierådet när de satt den här gränsen? Det känns som om varenda ungdom i åldern 11-14 år som vill se den här filmen redan sett betydligt värre saker i sin ungdom och där en förlossning, visserligen utfört med kejsarsnitt och en skrikande Bella knappast får dem att höja på ögonbrynen mer än andra filmer som de har tillgång till år 2011.
Jag tycker det är bra att vi har ett medieråd som granskar filmer som ska visas, men jag tycker att samma råd måste ta i beaktande hur ungdomar av idag lever och vad de har tillgång till för media. Det är inte 80- eller 90-tal nu utan det är många år sen ungdomarna skyddades undan allt som var hemskt. Idag lever ungdomarna ett annat liv och ska de skyddas, ska de skyddas från helt andra saker än en film som visar en vampyrförlossning.
Med den mängd actionfilmer och actionspel som ungdomarna idag har tillgång till, anser jag det betydligt mer farligt med ungdomar som tror att de kan slå och sparka besinningslöst på en människa och sedan tro att den reser sig igen. Där har ni faran och inte i en förlossning som varenda ungdom vet är film.
Zlatan och svenska fotbollslandslaget
Zlatan utbytt i halvtid och svensk förlust mot England efter självmål, men som inte det vore nog så blev vi också totalt utspelade mot Danmark och förlorade även där. Svenska folket skriker och gnäller, fiaskostämpeln skriker hånfullt i ansiktet på det svenska landslaget och så har vi endast åtta månader kvar till EM.
Det svenska folket och media har fått nog av Zlatan och det svenska landslaget ges inga chanser i kommande EM. Men är det verkligen så smart att redan nu skriva så negativt, efter två helt betydelselösa träningsmatcher? Jag tycker verkligen inte det, för vis av erfarenhet så har det svenska landslaget överraskat förr och Zlatan har mer än en gång innan bevisat att han kan vara bäst när det gäller.
Det här med Zlatan är ju dessutom ett kapitel för sig bara det. I Milan omges han av världsstjärnor som spelar för hans skull, spelare han tränar med regelbundet och som lär sig honom innan och utan. Så kommer Zlatan och resten av svenska landslagstruppen till samling och tre dagar senare spelar de en betydelselös match. Hur motiverad hade du varit? Nej det är inte lätt att heta Zlatan, men det kan vara precis lika svårt att heta Källström eller Mellberg också om det vill sig illa.
Jag tror inte på någon succé i EM kommande sommar, men jag hoppas givetvis att jag har fel. Däremot så tror jag inte på ett fiasko, jag tror att de svenska kan leverera en fotboll som kanske inte är den mest publikfriande, men kanske tillräckligt effektiv för att skapa lite kaos och oro i den grupp vi lottas i. Men hur det går, ja det vet vi först i slutet av sommaren 2012 och till dess är det helt meningslöst att skrika hur värdelösa vi är efter två träningslandskamper mot England och Danmark i nutid.
Det svenska folket och media har fått nog av Zlatan och det svenska landslaget ges inga chanser i kommande EM. Men är det verkligen så smart att redan nu skriva så negativt, efter två helt betydelselösa träningsmatcher? Jag tycker verkligen inte det, för vis av erfarenhet så har det svenska landslaget överraskat förr och Zlatan har mer än en gång innan bevisat att han kan vara bäst när det gäller.
Det här med Zlatan är ju dessutom ett kapitel för sig bara det. I Milan omges han av världsstjärnor som spelar för hans skull, spelare han tränar med regelbundet och som lär sig honom innan och utan. Så kommer Zlatan och resten av svenska landslagstruppen till samling och tre dagar senare spelar de en betydelselös match. Hur motiverad hade du varit? Nej det är inte lätt att heta Zlatan, men det kan vara precis lika svårt att heta Källström eller Mellberg också om det vill sig illa.
Jag tror inte på någon succé i EM kommande sommar, men jag hoppas givetvis att jag har fel. Däremot så tror jag inte på ett fiasko, jag tror att de svenska kan leverera en fotboll som kanske inte är den mest publikfriande, men kanske tillräckligt effektiv för att skapa lite kaos och oro i den grupp vi lottas i. Men hur det går, ja det vet vi först i slutet av sommaren 2012 och till dess är det helt meningslöst att skrika hur värdelösa vi är efter två träningslandskamper mot England och Danmark i nutid.
måndag 14 november 2011
Vinstdrivande företag, en moderat politik
De sista dagarna har media fokuserat sina toppnyheter på äldrevården, men framför allt kanske på bristen av mänskliga värderingar som tenderar att genomsyra äldrevården. Vi har fått läsa om diverse händelser som på ett eller annat sätt påverkar oss som människor, men som med allt vi läser ska vi givetvis tolka det sparsamt då media sällan eller nästan aldrig ger oss hela historien och det i historien ofta finns fler än ett sätt att se på det vi läser.
Vad är det då vi fått läsa i media? Jo bland annat om äldre som får dö ensamma i en stol framför en tv istället för värdigt i sin säng med anhöriga eller åtminstone vårdpersonal bredvid sig, äldre som avlider på grund av sjukdomar som inte tas på allvar eller om vårdpersonal som varken har tid eller möjlighet att utföra sina sysslor.
Men vad är det då som ligger bakom alla dessa problem som media återberättar för oss som läsare? Media har bilden klar eller förmedlar i alla fall en tydlig bild att problematiken ligger i de privata bolag som på ett eller annat sätt idag styr troligtvis mer än halva Sverige. Allt privatiseras och när något går på tok eller blir fel så är det så lätt att kasta skit på de privata bolagen.
Fast är det inte läge att lyfta lite på blicken och se lite längre bort, där borta där problemen kanske tydliggörs lite bättre och där mediaskrönor faktiskt blir till verklighet. Där står jag och där jag står ser jag problematiken, en problematik som heter moderat politik. För utan den moderata politiken hade troligtvis, ja jag skriver troligtvis eftersom jag inte säkert kan säga, inte Sverige varit så privatiserat som det idag är. Moderaterna var tydliga och lät oss som medborgare förstå att allt skulle bli bättre med privatiserade verksamheter. Billigare och med bättre kvalitet skulle allt skötas, ingenstans skulle det finnas utrymme för det vi idag läser om i media.
Men är vi så lättlurade eller är det bara det att vi inte kan hantera privat verksamhet på rätt sätt? För den som bedriver privat verksamhet vill ju givetvis gå med vinst och vinst går ju oftast bara att göra genom att hålla nere kostnaderna, och med minskade kostnader påverkas ju kvaliteten, svårare än så ska det väl inte behöva vara. Så svaret på frågan blir väl ja, vi är lättlurade. Vi är lättlurade och mest lättlurad är nog den som står där och skriker över bristen på kvalitet, en kvalitet som de kanske själva varit med och röstat fram.
Det är tragiskt att människor måste dö på detta sätt och det är tragiskt att pengar är viktigare än empati, kvalitet och omsorg, men samtidigt är det ju något vi själva valt och själva måste stå till svars för. Ska vi få till en ändring måste vi sluta att kasta skit på de privata bolagen, för de kommer att finnas kvar så länge vi har en politik som uppmuntrar de privata bolagen, utan istället lyfta frågan till de folkvalda som idag ger de privata bolagen mandat att behandla våra sjuka och äldre på det sätt som idag sker.
Vad är det då vi fått läsa i media? Jo bland annat om äldre som får dö ensamma i en stol framför en tv istället för värdigt i sin säng med anhöriga eller åtminstone vårdpersonal bredvid sig, äldre som avlider på grund av sjukdomar som inte tas på allvar eller om vårdpersonal som varken har tid eller möjlighet att utföra sina sysslor.
Men vad är det då som ligger bakom alla dessa problem som media återberättar för oss som läsare? Media har bilden klar eller förmedlar i alla fall en tydlig bild att problematiken ligger i de privata bolag som på ett eller annat sätt idag styr troligtvis mer än halva Sverige. Allt privatiseras och när något går på tok eller blir fel så är det så lätt att kasta skit på de privata bolagen.
Fast är det inte läge att lyfta lite på blicken och se lite längre bort, där borta där problemen kanske tydliggörs lite bättre och där mediaskrönor faktiskt blir till verklighet. Där står jag och där jag står ser jag problematiken, en problematik som heter moderat politik. För utan den moderata politiken hade troligtvis, ja jag skriver troligtvis eftersom jag inte säkert kan säga, inte Sverige varit så privatiserat som det idag är. Moderaterna var tydliga och lät oss som medborgare förstå att allt skulle bli bättre med privatiserade verksamheter. Billigare och med bättre kvalitet skulle allt skötas, ingenstans skulle det finnas utrymme för det vi idag läser om i media.
Men är vi så lättlurade eller är det bara det att vi inte kan hantera privat verksamhet på rätt sätt? För den som bedriver privat verksamhet vill ju givetvis gå med vinst och vinst går ju oftast bara att göra genom att hålla nere kostnaderna, och med minskade kostnader påverkas ju kvaliteten, svårare än så ska det väl inte behöva vara. Så svaret på frågan blir väl ja, vi är lättlurade. Vi är lättlurade och mest lättlurad är nog den som står där och skriker över bristen på kvalitet, en kvalitet som de kanske själva varit med och röstat fram.
Det är tragiskt att människor måste dö på detta sätt och det är tragiskt att pengar är viktigare än empati, kvalitet och omsorg, men samtidigt är det ju något vi själva valt och själva måste stå till svars för. Ska vi få till en ändring måste vi sluta att kasta skit på de privata bolagen, för de kommer att finnas kvar så länge vi har en politik som uppmuntrar de privata bolagen, utan istället lyfta frågan till de folkvalda som idag ger de privata bolagen mandat att behandla våra sjuka och äldre på det sätt som idag sker.
Play
Igår kväll var jag tillsammans med familjen på bio. Vi valde att se filmen Play, mest tack vare att vi känner en som deltar i filmen. Filmen Play är en film av den svenska regissören Ruben Östlund som speglar hur fem invandrarpojkar på ett manipulativt och relativt brutalt sätt, men utan att bruka fysiskt våld rånar jämngamla ungdomar på deras värdesaker.
Filmens budskap genomsyrar filmen och filmen har fått utmärkt kritik. Den har dessutom erhållit utländska betygelser för skildring och handling, men med filmen finns ett stort problem. Filmen är två timmar lång och handlingen dras ut på ett för tittaren nästan överdrivet sätt. Redan efter en timme lämnar den första personen salongen och när filmen är slut, lamporna tänds, så hörs mest gnäll i salongen över hur dålig och alltför lång filmen varit.
Det är tråkigt att inte regissören kunnat förutsäga problemet och skapat en kortare film. Det vi fick se hade lätt kunnat komprimerats under en timme och därmed blivit en mer saklig film, lättare för tittaren att ta in. Därför går det inte att rekommendera filmen, då filmen i mitt tycke är alltför lång för att ge den av sin tid.
Filmens budskap genomsyrar filmen och filmen har fått utmärkt kritik. Den har dessutom erhållit utländska betygelser för skildring och handling, men med filmen finns ett stort problem. Filmen är två timmar lång och handlingen dras ut på ett för tittaren nästan överdrivet sätt. Redan efter en timme lämnar den första personen salongen och när filmen är slut, lamporna tänds, så hörs mest gnäll i salongen över hur dålig och alltför lång filmen varit.
Det är tråkigt att inte regissören kunnat förutsäga problemet och skapat en kortare film. Det vi fick se hade lätt kunnat komprimerats under en timme och därmed blivit en mer saklig film, lättare för tittaren att ta in. Därför går det inte att rekommendera filmen, då filmen i mitt tycke är alltför lång för att ge den av sin tid.
söndag 13 november 2011
Det är alltså min syn på livet du ska få.
Jag ska med den här bloggen försöka beskriva min värld och världen utanför min värld, så som jag ser den med mina ögon. Det är ju så att min värld inte ser ut som din värld och att beskriva min värld och hur jag upplever världen utanför kan skapa både lust och olust för den som väljer att läsa det jag skriver.
Jag läser dagligen många av de tidningar som ges ut och jag följer med i tv-tablån kring det som visas för mig och andra i vårt avlånga land. Genom dessa media blir det givetvis lite lättare för mig att dela med mig av det som inte direkt berör min egen person.
En del kan ju tycka att min värld är perfekt, men det är den givetvis inte. Jag är människa liksom du, vilket innebär att även jag drabbas av sorg, vrede, glädje, skratt, med- och motgångar. Allt detta kommer jag att försöka förmedla de gånger det är aktuellt.
Så min blogg blir precis som den heter... min syn på livet.
Jag läser dagligen många av de tidningar som ges ut och jag följer med i tv-tablån kring det som visas för mig och andra i vårt avlånga land. Genom dessa media blir det givetvis lite lättare för mig att dela med mig av det som inte direkt berör min egen person.
En del kan ju tycka att min värld är perfekt, men det är den givetvis inte. Jag är människa liksom du, vilket innebär att även jag drabbas av sorg, vrede, glädje, skratt, med- och motgångar. Allt detta kommer jag att försöka förmedla de gånger det är aktuellt.
Så min blogg blir precis som den heter... min syn på livet.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)