Frågan är väl berättigad efter de två senaste artiklarna om två fantastiska pappor i vårt avlånga land. Den ena hotar eller lämnar faktiskt sin son drygt 7 mil hemifrån, när han efter en innebandyturnering väljer att åka från honom. Huruvida det är på detta sätt låter jag dock en stund till vara osagt eftersom det verkar finnas en hel del oklart i just den här historien. Men om den är sann, borde pappan verkligen få känna av ett ordentligt spöstraff.
Det andra fallet är mer uppenbart. Där sitter ju pappan häktad efter diverse icke normativa uppfostringssätt av sin dotter.
Fast jag undrar mer hur människor är funtade när jag läser dessa artiklar. Kan man verkligen vara så absurd att man ställer ut sitt barn på en kall balkong och låter henne stå där, oavsett för hur lång tid det är? Uppenbarligen. Men det jag räds mest över är hur många andra föräldrar som faktiskt fortfarande finns kvar där ute och som på ett fysiskt, psykiskt eller kanske både ock sätt förstör sina barn. Som förälder behöver vi ju inte låsa ute våra barn på en kall balkong för att skrämma dem eller skapa minnen för resten av livet. Det räcker egentligen med mycket mindre saker än så och det är nästa skrämmande sak i detta.
Det absurda är oftast greppbart på något sätt, vi låser inte ute våra barn. Men hur många andra gör det svårt för sina barn under en livstid? Även om vi alltid försöker göra allt rätt, så skulle nog någon kunna ställa både dig och mig mot väggen för saker vi sagt eller gjort, som kanske inte är rätt i någon annans ögon.
Barnuppfostran är inte lätt, men det är i alla fall mycket lättare än att använda en balkong eller en promenad över 7 mil som bestraffningssätt!
