Just nu rasar en debatt om "rimliga" ersättningar för vårdpersonal som måste arbeta när ingen annan kan. Och i det här fallet handlar det om en så viktig dag som julaftonen. Sjuksköterskorna som blev tvungna att jobba fick 1 100 medan läkaren fick 15 000. Sjuksköterskorna skriker, Vårdförbundet skriker medan Läkarförbundet håller god min och anser det helt rimligt.
Nu ska vi dock skilja på äpplen och päron i just den här historien.
15 000 kronor är helt åt helvete fel om än personen är läkare. Finns inget läkaren gör eller har ansvar för som berättigar en sådan lön, men... Läkarförbundet har fått fram bra avtal och läkarna vet sin roll i det spel som pågår i landstingen. 1 100 kronor är för en sjuksköterska även det åt helvete fel, men åt andra hållet. Sjuksköterskan är givetvis värd mer i förhållande till vad hon gör och ansvarar för, men... Vårdförbundet fortsätter att skriva dåliga eller rent ut sagt värdelösa avtal med vad de kallar "lokala förhandlingsmöjligheter" något som aldrig fungerat, men Vårdförbundet frenetiskt håller fast vid. Dessutom är sjuksköterskorna mer plikttrogna och vet fortfarande inte riktigt sitt värde i samma spel som läkarna dominerar.
Ska vi få en förändring, måste Vårdförbundet en gång för alla lyckas med sina förhandlingar, landstingen måste förstå att all sjukvård kostar pengar och staten inse att det som är viktigast för landet är det som måste kosta. När alla förstår sin roll och även Kommunalarbetarförbundet inser detta, kommer det dels bli fler vårdjobb, vilket minskar arbetslösheten, samt ökar lönerna för dem som verkligen gör skillnad i vår vardag.
